Nytt kapitel

 
Hej gänget!
Lite väl längesen som jag skrev här nu. Massor har hänt sedan sist. Som du kanske kan lista ut med bilden så väntar jag smått och har därför startat en ny blogg. Där delar jag självklart med mig av mina bilder men även om graviditeten, inredning och DIY-projekt.
 
Du hittar mig numera på:
 

EMBLASOFIA.BLOGG.SE

 
 

Fröken Ellen.

Modell: Ellen Ahl Axelsson
 
Vi har de senaste veckorna haft ljussättningskurs med The amazing; King of light, Johan Westin.
Som uppgift skulle vi sätta tre ljussättningar, ett hårt, ett mjukt och ett klassiskt. Min fina klasskompis Ellen fick ställa sig i rampljuset och om hon leverera! 
 
Efter några timmar hade vi helt glömt trötta ögon (resultatet av att ställa sig i studion kl 07.00) för att vara helt uppspelta över vad vi höll på att åstadkomma. Bästa ögonblicken när tiden bara flyger iväg och man känner sig så nöjd. Lovely!
 

Tillbaka.

Modell: Rebecca G.
 
Nu ni, nu är bloggen äntligen påväg tillbaka. Min bildbank har växt sig allt större sedan jag för två månader sen vandrade in på Fotoskolan med skakiga ben och förväntningar upp till huvudet. Nu har jag bott här i Gamleby i två månader och jag ÄLSKAR varenda minut. 
Inom kort kommer en bildbomb utan dess like att leta sig hit så håll utkik!

Antagen!!!!

Fotograf: Sofia Wählby
Makeup: Mirjamira Steen
Modeller: Rebecca G, Gry F, Ida A.
 
Idag kom beskedet från Fotoskolan Gamleby, och.... JAG BLEV ANTAGEN!!
 
Det var för två veckor sen som jag och Jocke tog bilen 25 mil ner till den lilla byn Gamleby för att ha intervju. Efter förra årets flopp då jag kom till intervju men snubblade på mållinjen och slutade som 1:a reserv, hade jag nu samlat nya krafter och var mer taggad än någonsin.
Till intervjun var vi tvungna att ha med en bilduppgift som skulle presenteras på plats. Årets tema var Peace, Love and Understanding och mitt resultat ser ni här ovan.
Just nu är jag bara så fruktansvärt glad och imorgon blir det till att söka lägenhet inför två år i Gamleby.
 
Tjingeling!

De som håller mig sällskap under natten.

 
Även om det känns otroligt ensamt i lägenheten nu när Jocke ligger inne, så har jag ändå dessa som håller mig sällskap i den tomma lägenheten. En till viss del sällskapssjuk och till viss del osocial katt som antingen vill ligga och mysa, helst med svansen piskandes i ansiktet eller som gömmer sig så fort hon hör att man är påväg. Tillsammans med Mu och Ninis utgör de ett bra team med uppdrag att få Sofia att torka tårarna...

TVÅ VECKOR??!!

 
Dag 2:
Jag får ett sms tidigt på morgonen. J är utråkad, men förvånansvärt piggare. Läkaren har precis varit inne hos honom med informationen om att det är en kronisk tarmsjukdom det handlar om och sedan rabblar han något som låter som kinesiska och avslutar med att han kommer få behöva vara kvar två veckor istället för en vecka som det var tal om från början. När detta framkommer är det som att all min energi pumpas ut i ett enda slag och jag tittar tomt ut genom fönstret där molnen tätnar och bildar en enda stor grå massa över himmeln. "Det låter illa. Är det det? Vad händer? Vad säger de?"
 
Den eftermiddagen tar jag bilen till sjukhuset. Med snabba steg går jag mot hissarna som ska ta mig till åttonde våningen, till våningen han ligger på.
Medan jag står och väntar på att sjuksköterskorna ska öppna dörren till avdelningen vandrar min blick iväg. Jag får syn på en skylt med besökstiderna. "14.00-18.30 Vänligen respektera detta /Personalen".
 
Jag möts av ett leende i dörröppningen och med ens är det som att energin är tillbaka. Jag blir glad av att se honom såhär. Värmen i hans kropp är tillbaka och ansiktet håller sakta på att återfå sin rätta färg. Nu är jag hemma.
 
Den kvällen ligger jag hos honom och andas in hans underbara doft. Timmarna flyger förbi. Sjuksköterskor rusar in och ut för att kolla dropp och lämna papper som ska skrivas under. Jag försöker ligga helt still, som att jag tror att de inte märker mig då, fastän jag är kvar långt efter besökstid. Alla är så trevliga, så förstående att jag hellre ligger här med honom än att åka hem och göra något vettigare.
 
När mörkret faller och klockan närmar sig tio ligger vi omslingrade i den smala sjukhussängen, ögonen sömndruckna och kläderna alldeles klibbiga av värmen som strömmar mellan oss. Kanske dags att bege sig hemåt. Även om det tar emot lämnar jag rummet utan att titta tillbaka. Jag hör efter mig "Jag älskar dig".

När en stor del av hjärtat brister.

 
Gråten som försöker tränga sig fram. Stor klump av ångest som växer sig allt större. Tiden som tycks stå still. Ljudet av steg som avtar i den långa, kalla korridoren. Hjärtat som pumpar allt fortare. Med skakiga händer drar jag isär draperiet, det är som ett slag i ansiktet att få se dig såhär. Ett slag som slår mig handlöst omkull och jag tappar andan. Helt plötsligt går det inte längre att hålla tårarna borta. Helt plötsligt känner jag mig inte så självsäker längre. Som ett litet barn slänger jag mig över dig med tårar som strömmar. 
 
Dag 1:
Det är tisdag och efter flera månaders kämpande har vi äntligen, med lite tur, fått en undersökningstid på sjukhuset. Han sitter helt utslagen i den gröna tweed-fåtöljen i ena hörnet av väntrummet, bara några centimeter ifrån mig. Jag kan höra hur hans hjärta slår när han lägger sitt huvud på min axel och sjunker sig djupare ner i fåtöljen.
Med några ynka kvidande sätter han sig upp igen och tar sig tafatt om nedre delan av magen. Jag betraktar honom länge medan jag tar tag i hans hand, i hopp om att det ska hjälpa. Färgen i hans ansikte är sedan länge borta och jag lägger märke till de djupa, svarta spåren under ögonen som är ett resultat av flera månaders svaghet och en oerhört jobbig natt.
 

Jag är besviken på vården. Vi har ropat på hjälp i nästintill tre månader nu men ingen har tagit oss på allvar. Det första de sa till min sambo när han ringde och berättade om kramperna i magen och allt det andra som i vanliga fall skulle tas som ett stort rött alarm med texten VARNING med stora bokstäver, var: "Ät lite nyttigare så ska du se att det blir bra!". När inte detta fungerade tog vi kontakt med de igen och han fick då en undersökningstid på vårdcentralen. Han var inne hos läkaren i fem minuter men när han kom ut igen berättade han att han hade blivit hemskickad med orden: "Vi kan inget göra idag, du får komma tillbaka en annan dag". Detta upprepades ett antal gånger och varje gång fick han dessutom ta blodprov så att han till sist såg ut som en nåldyna.
Vi fick nog och kontaktade Mälarsjukhuset i Eskilstuna och tänkte då inte ge oss den här gången. Efter många om och men fick han en tid för "tarmundersökning" och det var då de upptäckte det.
Tarmen var söndertrasad, infekterad av allt för lång tids väntan, svullen och sårbar. Han blev direkt inskriven. Ilskan växte sig allt starkare när de säger "Vi måste lägga in honom. Hans tarm är i så pass dåligt skick nu. Det har gått så lång tid nu så han kommer nog tyvärr ligga inne i minst en vecka". Well, om ni hade lyssnat på oss från första början så kanske han hade kunnat få hjälp fortare och kanske inte haft en lika söndertrasad tarm!

 
När jag lämnade sjukhuset, lockades tårarna fram igen. En oro växte sig allt större. Oron för att något skulle hända medan jag var borta, oron att han skulle känna att jag överger honom, ensam i sin kalla sjukhussäng. Mina ord till dig: Nej, jag tänker aldrig lämna dig!

Dagens nyttiga.


In the Studio.

Fotograf/Retusch/Stylist: Sofia Wählby (jag)
Modeller: Paulina och Jessica.
Mua: Linnea S
 
 
Något jag inte tror att jag berättat för er är att jag under hela hösten/vintern jobbade som modell-för-en-dag-fotograf för The Studio i Stockholm.
Detta blev ett kliv in i studions värld med blixtar av olika slag, väggar, back-drops, Carola-fläktar och make-up artister som man bara kunde välja och vraka bland.
I deras studios spenderade jag i princip all min vakna tid (om man inte räknar med tiden det tog att pendla fram och tillbaka från Strängnäs) och det var väl inte helt fel inte...
 
Bilderna ovan är ur en serie som togs i januari iår och har varit personliga favoriter under en längre tid nu.
 

I vår matsal.


Buzzadorkampanj för Veet.

 
Jag har blivit antagen att testa Veets hårborttagningsprodukter för Buzzador.
 

Först tänkte jag berätta lite vad Buzzador är:
 
Jag har varit medlem hos Buzzador i ungefär 4 år. Det är ett företag som anordnar testkampanjer så att privatpersoner kan testa produkter innan de kommer ut på marknaden, och allt är såklart gratis. Blir man antagen till en kampanj (vilket inte alltid är säkert) får man hem ett paket med produkterna som man sedan ska testa själv eller tillsammans med vänner. Efter kampanjen får man betygsätta produkten och berätta dåliga samt bra saker. Vill du själv bli en testperson eller bara läsa vidare, klicka då här.

 
I paketet jag fick, ingick: 
1 stor tub Veet Hair Removal Cream
1 tub Veet In-Shower Hair Removal Cream
1 flaska Veet Hair Minimising Body Lotion
1 Veet EasyGrip Ready-to-Use Wax Strips för ansikte
1 Veet Spray On Hair Removal Cream
+ småtester som kan delas ut till vänner samt olika rabatter både för Veet hårborttagningsprodukter samt på Parelle Cosmetics
 
Veet In-Shower Hair Removal Cream
Efter att ha sparat ut håret på benen till en hårig, pojvänsskölds djungel var det dags att sätta tänderna i de nya Veet-produkterna.
Jag började smörja in mina spiror med Veet In-Shower Cream med hjälp av den medföljande svampen och så var det bara till att hoppa in i duschen. Det var smidigt att man kunde använda produkten i rinnande vatten var min första tanken men jag var trots det rädd för att krämen skulle sköljas bort. 
Efter 3 minuter var det dags att försiktigt skrubba bort krämen och det var då jag insåg att för att få bort hårrester var man tvungen att ta i med hårdhandskarna.
Hur smidigt det än är med hårborttagningskrämer känns det ändå illa tvunget att komplettera med rakhyveln vilket i detta fall var ett faktum. Det kan ha varit att min djungel var så vildvuxen att krämen inte kunde bryta ner allt hår. Jag tänkte göra ännu ett test när håret vuxit ut och benen är lite mer av en kaktus. Stay tuned...
 

Mr. Fashionista

 
Fotograf: Jag
Modell/Stylist: Victor Pettersson

Efter ett år som värdelös bloggare är det nu dags att sätta igång igen.
Jag har massor av bilder som jag tänkte dela med mig av och hur mycket tid som helst som jag tänkte ägna åt detta (och såklart fotografering).
 
På bilderna här ovan ser ni min goda vän Victor  som driver modebloggen under namnet Mr. Fashionista. I hans blogg kan man läsa om allt möjligt, bland annat om mode och kändisar. Själv kikar jag in lite då och då och tycker att hans innehåll slår de flestas. Så kika in och bedöm själva. Det ryktas även att han har en tävling på G och det får ni ju inte missa...
 

Inredning i vårt vardagsrum.

 
Nämen, tjosan! 
Längesen man var inne här och skrev. Det har hänt otroligt mycket sedan sist. Sist gick jag en kortkurs i Sigtuna och livet lekte. Idag jobbar jag "heltid" som fotograf i Stockholm, har startat eget, bott i Stockholm en månad, flyttat ifrån Stockholm, flyttat in hos min pojkvän i Strängnäs och massor därtill. Jag har även spenderat massor med pengar på vår lilla lägenhet och inredningen däri. Jag ska inte dra igenom allt som har hänt men jag lever i alla fall.
 
P.S. Jag vet att ramarna är tomma och det har de varit i si sådär 5 månader nu. Konstigt nog har jag inga bilder att ha i dem... Dessutom, om jag får bestämma så ska mattan bort. Jag köpte den när jag var inne i min "ALLT ska vara grönt"-fas. Nu är det turkost som gäller :)

Rebecka K.


En gammal bild på Rebecka som jag har redigerat om en aning. 
Ville bara se hur den såg ut på nätet. 

Vad säger ni? Flipp eller flopp?

30 juni 2012.

 


Oj! Här var det ny design på blogg.se.
Man inser hur dålig man är på att lägga in bilder när man går in på sidan är känner sig helt lost!
Anyway, jag har haft fullt upp. Bland annat så är körkortet på G, spontana Sofia är framme med flytt till Stockholm (som egentligen inte är så spontant med tanke på att jag har tänkt flytta till Stockholm under tre års tid), jag försöker få så mycket tid som möjligt med vänner och familj här nere inför flytten, OCH mina vänner så har Sofia gått och blivit kär ^^. Ja, nog om det!

Just nu är det faktuering på gång och jag har suttit uppe hela natten med kassabok, kontonummer hit och dit och såklart så är jag nu stammis på versamt.se. Här är en bild från mitt senaste bröllop som ägde rum i Ängelholm i slutet av juni. Bilderna är nu påväg hem till paret.